Ja jag är så uttråkad att jag är handlingsförlamad!

Jag som brukar hitta på så mycket att göra att jag inte vet vad jag ska börja med först. Nu är det som förgjort!

Går här hemma och tittar mig omkring ifall det finns något (utöver hushållssysslorna) att göra men det är stopp.

På sommaren vill jag vara ute! Inte sitta här hemma och rulla tummarna. Det kvittar om det är soligt eller regn....ute vill jag vara. Men sen mor dog har jag fått sitta de tre senaste somrarna mest inomhus. Ja jag kan ju åka själv till torpet men.... Be mig inte förklara men jag vill inte vara där ensam lång stund längre. Det är mycket det där med att jag inte klarar vissa saker längre....och att ensamheten där upp tär på mig. Ja i skogen kan jag ströva i timmar ensam...men just i torpet...

Jag skulle ju kunna ge mig iväg på en ensam roadtrip en dag. Men så kul är det inte att uppleva saker och ting på "resan" ensam.

Nej...felet är nog att jag känner mig ensam helt enkelt. Ingen att prata med...ingen att uppleva saker och ting med.

En ny karl? Nej men näää....Jag är ICKE ute efter något manligt bihang. Det är mer vänner jag sakner...vänner som bor nära och som man kan träffa under en fika och så.

Här i Tranås finns inga kvar av de vänner jag haft. De har flyttat eller gift sig osv och det finns inte plats för mig då har jag märkt! Vi stannar till och pratar en stund men mer blir det.

Äh vad fan.....varför sitter jag här för och snackar dynga???

Dags att ta sig över vattenytan igen!